Tecken tyder på en liknande situation i Sverige. IVL Svenska Miljöinstitutet undersöker nu möjliga hot mot dessa båda arter och hur man kan stärka deras framtida utveckling.
– Bankarna med blåmusslor och ostron är nyckelarter i kustekosystemen och viktiga också för oss människor och för den blå näringen, säger Åsa Strand, marinbiolog och projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Med finansiering från Europeiska Havs- och Fiskerifonden ska IVL tillsammans med forskare från Institutionen för ekologi vid SLU undersöka statusen på de svenska bankarna med så kallade bivalver- tvåskaliga blötdjur. Projektet ska pågå i fyra år.
– Kunskapen om historisk och nuvarande utbredning av blåmusslor och ostron i Sverige är begränsad. Vi vet inte säkert om bestånden verkligen har minskat här, men om de har det kommer vi försöka ta reda på vad det beror på, säger Åsa Strand.
Projektet ska också bedöma bivalvbankarnas biologiska värde genom att kartlägga förekomst och genetisk variation mellan olika bestånd. De ska även undersöka metoder som kan stärka ostronens och musslornas utveckling samt ta reda på vilken påverkan främmande arter som stillahavsostron, även kallade japanska jätteostron, har på bestånden.
– Forskarna i Europa tror att minskningen av blåmusslor beror på klimatförändringar snarare än på främmande arter. Blåmusslan tycks, till skillnad från stillahavsostronet, missgynnas av varmare vintrar. Men vi vet väldigt lite om hur främmande arter påverkar det inhemska ostronet, det kommer vi att undersöka noggrant.

För mer information kontakta:
Åsa Strand, asa.strand@ivl.se, tel. 010-788 66 05

Lite allmänt om ostronets biologi och ostronfiske

Ostronen är tvåkönade vilket innebär att samma individ kan fortplanta sig både som hane och hona. När ett ostron blir könsmoget, vid ungefär ett års ålder, fortplantar det sig som hane. Vid treårs ålder kan de, om vattentemperaturen tillåter, först fortplanta sig som hona och därefter som hane igen. Sedan skiftar det mellan hane och hona under resten av livet. Om vattentemperaturen är för låg (< 16 °C) hinner de dock inte bilda mogna ägg tillräckligt fort och fortplantningen riskerar att misslyckas.

Den ojämna nyrekryteringen av ostron vid svenska västkusten har ofta förklarats av att tillräckligt varmt bottenvatten endast uppträder vart 5-6:e år. Befruktningen av de hundratusentals ostronäggen som varje hona bär, sker då hon andas/äter och pumpar in havsvatten i vilket hanarna släppt sin mjölke. Efter någon veckas yngelvård inne i honans mantelhåla, släpps de fritt simmande larverna ut i vattnet. Efter ytterligare ett par veckor söker sig larverna ned mot bottnen för att "kitta" sig fast på något hårt underlag, för att härefter sitta på samma ställe retsen av livet.

decimerade bestånden igen. År 1921 kom "ostronpesten" som lär ha slagit ut ostronbestånden i både Frankrike, Holland, Danmark och Sverige. De svenska landningarna av ostron under efterkrigstiden finns redovisat i figur 1. Man kan här tydligt se hur kraftigt landningarna fluktuerat. För att få en jämn produktion av ostron och därmed en bärkraftig ostronnäring, har man vid ett flertal tillfällen försökt att odla fram ostronyngel för utsättningar på lämpliga bottnar. Bl.a. samlade man under början av 1900-talet in inhemska ostronyngel som sedan flyttades runt till olika bankar för att slutligen placeras i grunda havsvikar för gödning innan försäljning. Av olika orsaker, bl.a. kriget och de stränga vintrarna 1940-42 misslyckades verksamheterna. På senare tid har intresset för odling av ostron åter ökat och sedan några år tillbaka pågår ett ostronprojekt vid Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Projektet syftar till att utröna möjligheten att under kontrollerade, gynnsamma betingelser kläcka fram ostronyngel i landbaserat kläckeri för senare utsättning på naturliga ostronbankar eller i hängande korgar.

Till skillnad från andra marina arter tillhör ostron vattenägaren ut till 200 meter från strandlinjen, och utan vattenägarens tillstånd är det endast tillåtet att plocka ostron vid de statligt ägda kronoholmarna. För att få fångas skall ostronet ha en minsta diameter på 6 cm. Tidigare fick man endast fånga ostron under september till april, men sedan 1 januari 1994 är det tillåtet att plocka ostron året runt.